Minstril

Drömmar är konstiga saker. De kan ta en var som helst, göra vad de vill med en. På senaste tiden har jag faktiskt drömt väldigt mycket. Konstiga, bisarra saker.

Nu senast befann jag mig i Paris. Jag var ensam, utlämnad och desperat. Hade tydligen kommit ifrån mina kompisar och hade ingen mobil. Om jag inte kommer ihåg fel hade jag heller inga skor. 
    På något sätt förföljde jag en zigenarliknande kvinna till hennes och hennes familjs hem. Ingen såg mig, jag gick rakt igenom huset. På andra sidan fanns ett vidöppet fönster. Fönstret ropade på mig, viskade mitt namn. Utanför tornade en mur av törnrosbuskar upp sig. Jag föll.
    Det är som om jag fortfarande kan känna rivsåren på kroppen, så verkligt kändes det.

Någon som har en idé vad det här kan betyda?