Minstril

Nästan alla människor som levt på till exempel 80-talet säger att 2000-talet är ett mörkare årtionde. Det kanske beror på att det var då de var unga och hade allt sitt roliga, men jag tvivlar.
    När man ser på film och hör musik från 80-talet, så verkar faktiskt allting så mycket lättsamare. Det samma gäller egentligen alla årtionden tidigare också. Jag hade inte haft något emot att vara ung på 60 eller 50-talet.

Men hur kommer det sig egentligen att människor är gladare under vissa årtionden och vissa inte. 50 och 60 faller sig ju självklart; tiden efter kriget och allt det där. Men 80-talet? Det är bara någon slags mellantid mellan allting. Mitt i utvecklingen av datorsamhället, mitt i tiden när man börjar förstå att droger och tobak faktiskt är farligt. Kanske beror det också på att de är födda av föräldrar som upplevt både kriget och den glada tiden efter det.

Föder glada föräldrar glada barn?


Och efter 80-talet känns det som om allt bara går utför. Det deppiga 90-talet med Kurt Cobain i spetsen närmar sig och det främmande 2000-talet springer snart ikapp oss.

Förresten känns nästan som om hela 2000-talet är en enda stor copycat. Inget som inte redan är gjort kommer upp.

Nej, jag trött på 2000-talets kopieringsmaskin.

Så låt oss hoppas att 2010-talet kommer att revolutionera.