Minstril

Och så sitter man här, mer vaken än på dagen, mitt i natten. Ibland får jag sådana där rus - att jag bara måste vara vaken för att se morgonen gry. Jag vet inte vad som är så fascinerande med det, men det är sådant som jag lever för. Visst, kalla mig galen. Det gör inget.

Jag är van.

Jag brukar hålla mig vaken med en kopp te och mina tankar. Tankarna som fängslar mig i ett slott av skuld. Skuld för att jag inte hunnit med allt som jag ska. Skuld för att jag kanske kommer att väcka någonannan i huset. Skuld för att jag inte sover.

Fan, varför sover jag inte?

Det här är bara dumt - korkat.